PREMISS
1. Läroplansstruktur
Införlivar den läroplansstruktur som vi presenterar inte de karaktäristiska drag som språkutlärningsplaner har, med andra ord en indikation av minimummål och resultat inom inlärning. Istället framställer den de områden som forskningsgruppen har identifierat efter att ha granskat de variabler som beskrivs i behovsbedömningen och som har hjälpt till att etablera riktlinjerna.
Uppdragets unika natur, jämfört med ett vanligt program för en didaktisk process, är i detta fall lärogruppens enda natur och den informella metodologi som vi har för avsikt att använda. Faktum är att teaterworkshoppen i sin natur inte kan representeras i ett modulärt program och påverkas av en serie variabler, vissa av vilka är helt oförutsägbara. Viktiga variabler kan vara antalet tillgängliga timmar, tillfälliga ändringar, antalet deltagare, deras karaktärsdrag i förhållande till kön, kultur, utbildningsnivå, de tillgängliga lokalerna, osv.
För att en teaterworkshop ska vara framgångsrik måste instruktören vara kapabel att anpassa varje moment och övning till situationen som uppstår från och med de rådande förutsättningarna, vilka kan vara vitt
skilda från en workshop till en annan. Premissen är att förstå varför forskningsgruppen har föredragit att inte arbeta mot att definiera fasta moduler och istället fokuserat på makroområden inom ingripande som ger tillräckligt utrymme för den verkliga huvudpersonen, instruktören, som måste omarbeta planeringen från gång till gång. Makroområdena kan i viss mån definieras som moduler och kommer att beskrivas som målsättningar och ämnen vilka i sin tur kommer att avgränsas genom en serie övningar som listas och beskrivs både i de faktiska riktlinjerna och sedan, så noggrant det bara går, i det didaktiska materialet.
Makroområdesprocessen
Hela workshopprocessen är först menad att assistera i att lära ut ett språk på en rationell nivå och sedan, ännu viktigare, att bygga upp ett användbart verktyg för att stärka inlärningen.
Makroområdesprocessens artikulation är strukturerad för att låta deltagarna träda in i en logisk process med hjälp av teater som ett verktyg på ett progressivt och belönande sätt. Beskrivet härunder är de steg som generellt karaktäriserar en workshop i sin helhet, oavsett av tidslängd (dagar eller månader, artikulationen respekteras likaledes), och som kan återkallas vid varje tillfälle.
Forskningsgruppens arbete resulterade i en kortfattad beskrivning av följande makroområden och de tillhörande ämnena för workshoppens utformning; tänkt som ett relationsbaserat verktyg för att hjälpa till vid utlärningen av ett språk. Den specifika beskrivningen är oupplösligen länkad till beskrivningen av riktlinjerna och de didaktiska materialen, vilka tas upp senare, och ger en omfattande förståelse för den didaktiska processen som föreslås.
Introduktion
Öppning och uppvärmningsövning:
- Avslappning på golvet
- Stående avslappning
- Klappa händerna
- Namn
- Namn och kvalitéer
- Gester mot mitten
- Räknelek
- Flotten
- Flotten… plötsligt!
- Osynliga trådar
- Utrymmeskaraktäristik (som om)
- Hälsningar
- Spegeln
Utforskande
Utforskningsövningar:
- Börja med ett objekt
- Ett extraordinärt objekt
- Transformationer
- Börja med kroppen
- Ett ord, en kropp
- Tableaux vivants
- Bas-relief
- Temabaserade kompositioner inom ett utrymme
- Mentala bilder
- Rytmiska maskiner
- Börja med ord
- Överlappande problem
- Ordflöde
- Kraftfulla ord
Uppbyggnad
Dramatiseringsbyggnadsövningar:
Förberedelser för att skriva
- Berätta en historia genom ett objekt
- Berätta din historia
- Lista situationer
- Lista karaktärer
- Fördjupning av karaktärerna
Skriva
- Skriva individuella scener
- Skriva dialoger
Ge tillbaka offentligt
- Överväganden gällande produktionen
2. Riktlinjer
Riktlinjerna är den naturliga utvecklingen av listan över rekommendationer och ämnen som tagits fram under planeringsprocessen, efter projektmötena och, framför allt, under workshopparna; där principerna och premisserna utvecklade under planeringsfasen testades och ändrades igen och igen tills en tillfredsställande och sammanhängande struktur hittades. Dessa rekommendationer är ämnade lärare och experter inom teater och språk och innehåller en lista över verktyg och tekniker grupperade i logiska sekvenser. Arbetet som beskrivs är baserat på principerna bakom teaterworkshoppar.
Teaterworkshoppar har blivit en utbredd praxis i de mest mångfaldiga sammanhangen sedan de först introducerades på 60-talet av den polska teaterregissören Jerzy Grotowsky som, genom namnet, förtydligade karaktärsdragen av ett slutet laborativt utrymme med forskningsmål.
I dag har teaterworkshoppar som koncept utökats långt bortom det enkla målet att uttrycka sig och att skådespela och har således öppnat upp för en uppsjö av olika sammanhang, vilka inkluderar sociala och terapeutiska gruppdimensioner samt målet att lära sig. I dt sistnämnda området ses aktiviteten som en strukturerad process som fortlöper i enlighet med en logisk plan på bas av de inlärningsbehov som gruppen har, behov som kan variera från situation till situation baserat på en rad faktorer som kan vara väldigt mångfaldiga. Exempel inkluderar gruppens storlek, sammansättning av kön, sociala, kulturella och religiösa drag, elevernas ålder, och så vidare.
Med tiden har strukturen i teaterworkshoppar upplevt en form av standardisering som omfamnar aspekter som visat sig vara effektiva. Som Claudio Bernardi noterat följs oftast en process som är «väldigt lik faserna i övergångsriter» (Bernardi C., 2004. Il teatro sociale. Rome: Carocci, p.81).
De ritualiserade sekvenserna tillåter att instruktören hanterar arbetsfaserna samtidigt som hen ackompanjerar eleven i en väldigt fokuserad och effektiv process.
Övningarna är konsoliderade samtidigt som de tar i beaktning den här typen av konceptuellt och operativt system. Varje övning kan samtidigt kreativt omtolkas och utnyttjas i sammanhang som skiljer sig från de ursprungliga. Det är även nödvändigt att ta i beaktning det faktum att alla övningarna mäts mot de personliga karaktärsdrag som varje enskild deltagare och gruppen som helhet har. Faktum är att migrantgrupper, som nämnts ovan, generellt karaktäriseras av deras specifika heterogena natur. Framför allt måste de kulturella dragen hos deltagarna övervägas och processen anpassas från fall till fall; att insistera endast när det är tydligt att ett hinder kan överkommas utan att brista i respekten för deltagarens kulturella bakgrund.
Därutöver utgör dessa rekommendationer inte någon tidsram för hur lång tid som arbetet ska ta, och inte heller identifieras något specifikt handlingsprotokoll. Rekommendationerna begränsar istället sig själva till att identifiera och lista en serie övningar som kan anpassas beroende av gruppens karaktärsdrag och tillgängliga tid, något som instruktören, som är den verkliga huvudpersonen i inlärningsprocessen, själv kan avgöra och besluta om. Varje övning som listas kommer att beskrivas fullt ut i det arbetsschema som utgör det didaktiska materialet. Generellt tror vi att en workshop av medel eller lång omfattning (till exempel runt 60 till 80 timmar) kan anses vara den mest effektiva. Positiva resultat kan dock även uppnås med workshops som utförs i en mer begränsad tidsperiod om de siktar in sig på ett smalare mål. Slutligen kommer en handlingssekvens att beskrivas i vilken en del av övningarna utnyttjas för att uppnå ett specificerat resultat och markera en väg mot att bygga en preliminär historia.